Ny blogg

huserar numera på jessical.devote.se

112

Har ni tänkt på att de saker man minst oroar sig för oftast händer?! Så därför är de bäst att sluta oroa sig för de man oroar sig för händer nästan aldrig.

Vår älskade dotter ramlade ur vår säng imorse, den värsta mardröm jag varit med om. Hon försvann flera gånger och mellan varven var hon svår att få kontakt med efter råd med min syster (sjuksköterska) så ringde jag 112.
Har inte ringt de nummret många ggr, hann tänka att jag kanske överdrev men hellre en gång för mkt. Läkarna som jag mötte behandlade oss med stor respekt och tyckte att jag handlat helt rätt.
Efter ett antal undersökningar kunde vi åka hem, tack och lov mådde Alice bra.
Man känner sig väldigt liten på jorden när saker händer med ens barn, vårt allt, vårt liv och vår framtid.

Alice du barn ett lån i min famn.

Bloggen öppen.

http://www.youtube.com/watch?v=-yg3dLEDWqs&ob=av2e
Denna låt älskar jag, den må vara gammal men den säger mkt lyssna på texten.
Min blogg är nu öppen för allmäneten, välkomna till mitt liv!

Nuet.

Jag har blivit en hejjare på att leva i nuet, ofta påminner jag mig själv om att vara just här och nu. För tänk att aldrig vara här och nu, utan bara sikta framåt eller tänka bakåt.
Om man missar det så tappar man många vackra ögonblick och missar själva njutningen av stunden.
Så låt oss stanna upp, se oss omkring och ta in alla ljud och bara NJUT!
Självklart blickar jag framåt men inte lika mkt som förr, då var de min räddning. Barnlösheten gjorde mig livrädd för att känna efter, istället försökte jag fly på alla sätt. Jag vågade inte stanna upp och känna de gjorde alldeles för ont.
Nu när vi har vårt mirakel, så är de bland de finaste stunderna...att sitta och titta på henne just här och nu.

Igår kom brevet som jag längtat efter Måndag 2/4 blir de läkarebesök inför op, känns väldigt spännade. Efter besöket tar de ca 4 veckor innan jag ligger på operationsbordet.
Jag har aldrig varit mer redo, jag har bestämt mig, jag vet att jag kommer fixa det men ibland är jag livrädd...tänk om jag aldrig vaknar upp efter operationen?!!!!
Jag vet att risken är minimal men katastroftankarna infinner sig titt som tätt.
Snart kommer jag att känna att min kropp tillhör den människa jag faktiskt är. Jag älskar mig själv precis som jag är, de har tagit många år och mycket träning. Jag gör detta för min skull, just för att jag är min egen bästa vän. Jag vill leva länge....
"Om du står med ett ben i det förflutna och ett ben i framtiden, då pissar du faktiskt på nuet" (Mia Törnblom)

RSS 2.0